Millan

Det går framåt.

Som jag befarat så vaknade Alex inatt. Han pratade om nappen och jag sa samma meningar som jag tidigare gjort. Som tur var så somnade han om efter bara några minuter. Han förstår och han vet att nappen är borta. Han vet att han fått "bilarhuset", kepsen och pistolen tack vare att han var en sån duktig pojke som sa hejdå till nappen.

I morse när vi skulle gå till dagis och Alex skulle ta på sig jackan kände han något i fickan, nämligen en napp. Han blev förvånad och kollade på mig. Snabbt som tusan sa jag "nämen, fanns det en napp i fickan?! Då får vi slänga den i papperskorgen på väg till dagis." Och han höll med, nappen skulle slängas. Sagt och gjort! Alex slängde den och vinkade hejdå och sa till nappen att han skulle gå till dagis.

Jag hade låtit Alex ha på sig sin nya poliskeps och när vi kom till dagis skulle den med in. Helt okey för min del, jag visste att han inte skulle behålla den på särskilt länge. Och mycket riktigt, när jag hämtade honom senare på eftermiddagen låg kepsen på ute hyllan.

Det hade gått bra på dagis, Alex hade gnällt lite på förmiddagen men fröken hade pratat med honom och efter ett tag hade det gått över. Att sova middag hade inte varit några problem så det var ju skönt. Han har ju trots allt fortfarande sitt älskade gosedjur, lammet.

Nu ikväll gick det också bra, eller okey i alla fall. Problemet var inte nappen, utan att Alex inte var tillräckligt trött. Men nu sover han och förhoppningsvis fortsätter han med det hela natten.

Jag måste säga att jag känner mig mycket positiv till allt detta och jag är glad över att detta steget i uppfostran är taget!