Lammet.

Det går jättebra för Alex utan nappen! Jag trodde det skulle bli en riktigt pärs, men icke. Riktigt skönt! Dock kommer det nog dröja ett tag innan han säger hejdå och slutar gosa med sitt älskade lamm.


Lammet helt nytt, Alex fick den av mina gamla kollegor på JC.
Idag ser han ut så här, aningen sliten men otroligt älskad.

Det går framåt.

Som jag befarat så vaknade Alex inatt. Han pratade om nappen och jag sa samma meningar som jag tidigare gjort. Som tur var så somnade han om efter bara några minuter. Han förstår och han vet att nappen är borta. Han vet att han fått "bilarhuset", kepsen och pistolen tack vare att han var en sån duktig pojke som sa hejdå till nappen.

I morse när vi skulle gå till dagis och Alex skulle ta på sig jackan kände han något i fickan, nämligen en napp. Han blev förvånad och kollade på mig. Snabbt som tusan sa jag "nämen, fanns det en napp i fickan?! Då får vi slänga den i papperskorgen på väg till dagis." Och han höll med, nappen skulle slängas. Sagt och gjort! Alex slängde den och vinkade hejdå och sa till nappen att han skulle gå till dagis.

Jag hade låtit Alex ha på sig sin nya poliskeps och när vi kom till dagis skulle den med in. Helt okey för min del, jag visste att han inte skulle behålla den på särskilt länge. Och mycket riktigt, när jag hämtade honom senare på eftermiddagen låg kepsen på ute hyllan.

Det hade gått bra på dagis, Alex hade gnällt lite på förmiddagen men fröken hade pratat med honom och efter ett tag hade det gått över. Att sova middag hade inte varit några problem så det var ju skönt. Han har ju trots allt fortfarande sitt älskade gosedjur, lammet.

Nu ikväll gick det också bra, eller okey i alla fall. Problemet var inte nappen, utan att Alex inte var tillräckligt trött. Men nu sover han och förhoppningsvis fortsätter han med det hela natten.

Jag måste säga att jag känner mig mycket positiv till allt detta och jag är glad över att detta steget i uppfostran är taget!

Hejdå Nappen.

Efter att vi hälsat på Viktoria och Alice idag svängde vi in på Torp för att handla lite mat samt material till Alex fotoalbum. Men det hände något mer som varken jag eller Alex hade planerat.

Vi slängde nappen i papperskorgen och sen gick vi till leksaksaffären där Alex skulle få en stor leksak istället för nappen.

Det blev lite gnäll, men Alex var bestämd! Han skulle ha en ny leksak. Jag förklarade att nappen skulle vara borta men att han istället skulle få välja vad han ville i affären. Vi pratade massor om detta medan vi handlade dekorband och mat. Det var först när vi lämnat sakerna i bilen och gick bort mot leksaksaffären som nappen slängdes och beslutet var taget!

Väl inne i leksaksaffären letade vi runt för att hitta den perfekta och stora leksaken som skulle ersätta nappen. Vi kollade på massor av saker och Alex fick klämma och känna på allt han pekade på.

Det slutade med att han fick en pistol som både blinkade och vibrerade och till den en keps som det stod "mini polis" på. Alex var helt fascinerad över pistolen och kepsar älskar han, så det var klockrent.

Men på väg mot kassan stannade vi till vid leksakstälten. Prislappen visade 199:- och sakerna Alex hade valt var inte speciellt dyra. Så, eftersom jag hade sagt att han skulle få med sig en stor leksak hem så frågade jag om han ville ha en koja också. Självklart sa han inte nej till det!

På väg hem pratade vi om de nya leksakerna och om att nappen var borta. "Isak bebis, Alex pojke" sa han och jag instämde och sa att han var en stor och duktig pojke. Och att lammet fanns hemma och väntade på honom, men att nappen nu var borta.

När vi kom hem möttes vi av Jonas och det dröjde inte länge innan de hade fått upp tältet. Och jag har aldrig sett Alex så lycklig!! Genast bjöd han in nallarna på mat till hans lilla hus och sen lekte vi med honom där inne i 1,5 timma.

När det var dags för sängen var jag minst sagt nervös, men fast beslutsam om att det skulle gå bra! Självklart ville Alex ha nappen, men jag satt och förklarade för honom att vi hade slängt den och att den nu var borta. Han kollade då efter burken med hans gamla bebisnappar i, men den hade jag tagit bort så fort vi kom hem. Det blev lite gnäll men inte långt efteråt sa han "bilarhuset" och sken upp och sen kollade han på sin nya keps som vi hängt upp precis bredvid sängen.

25 minuter senare, utan varken gap eller gråt sov han. Jag var stolt och väldigt nöjd! Men jag hade inte räknat med att denna kvällen skulle bli speciellt svår, däremot gissar jag på att morgondagen blir en rejäl utmaning. Framförallt på dagis, men förhoppningsvis kan jag prata och förklara på samma sätt som jag gjort idag. Hoppas bara att fröknarna har ork till att göra detsamma.