Lite på avstånd.
Nu är det lite mer än ett dygn sedan Jonas fick se "hans" tatuering. Tänkte jag skulle berätta lite kort om allt. =)
Kvällen innan jag skulle till Pushing the Pins fick jag lite småpanik och efter lite råd av Malin berättade jag för Jonas att jag hade lite planer på att tatuera hans namn. Han blev paff, glad, rörd, överraskad och frågade om jag drev med honom. Sedan frågade han om jag verkligen skulle kunna göra det för honom och det var väl ungefär där jag avslutade samtalet. Ville ju inte att han skulle ana något.
För att korta ned det hela, så kan jag säga att när han fick se tatueringen blev han allt han blev igår, fast ännu mer. Och dessutom har han haft världens smile på läpparna ända sedan dess.
Och vi beter oss som ett nykärt par. Underbart!! ;)